marcusmützellsblogg

När jag och min sysslig Molly var små gick vi hem från skolan tillsammans varje dag. Alltid lika roligt.
En dag kom vi på att vi skulle göra en sång, vilket vi självklart gjorde.
Och den var fett bra.

Igår när jag och Anna sitter och pratar kommer jag helt ut i det blå att tänka på den.
Jag skriver första lilla frasen till Molly och väntar i två sekunder. Plingeling.
Hon svarar med andra.

Du är underbar Molly. Och jag saknar dig.