Asfalt.

Ser du stjärnan i det blå,
är det så sången börjar som du sjunger på?
En melodi från förr,
nynnar, viskar i mitt öra.
Känner för en minut efter,
stänger av, på, av, på.
Undrar.

Ger allt det jag vill ha och lite mer,
känner du mig?
Du går på mig, trampar, stampar, springer
Men lyfter jag dej?

Som på en väg, en väg du vet som vi gått på förut,
En grusväg bort till denna världens slut.
Känner stenarna under dina fötter,
konturerna, de stilrena skarpa linjerna, detaljerna.
Allt det där dolda.


Asfalt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0