stjärnfall

Under bar himmel, på en äng i en by i ett land
Två par ögon, två par händer, två hjärtan
Önskningar

Förväntas, hoppas och lever för stunden
Ett, två, hoppa
Det börjar bli mörkt
För sent eller försent
Två ögon, ett par händer, ett hjärta

Stannar kvar

Like a melody



översvämmning

bakom frostat glas stirrar du ut över världen
man ser bara en skepnad, en kontur av något där bakom
du ser bara konturer

i ett badrum på en toalettstol
i en spegel som man kan öppna och fylla
i ett handfat man kan spotta i
det är där du bor

det är där du sitter och stirrar ut över världen
utan några som helst krav
du låste in dig där
och lämnade nyckeln på utsidan
öppna

och du fyller badkaret 

Glasyr

Motorväg 88, påväg mot ingenstans
Kastar grus för att det är roligt

Och badar näck i månljuset


brainstorm

samla dina tankar, tänk lugnt och andas
telefonen ringer
insidan
lyset från en halogenlampa
i ett fönster någonstans

grusvägen är för lång
finns det ingen asfalterad
bilväg
vi kan lifta
eller jag kan lifta

ta ett steg i taget
men titta aldrig nedåt

för du går på glas

Gotta hang in

Just go by your window
Once in a while
Looking up at the stars
See a sudden face

A shade

A moment

Släck

Asfalt.

Ser du stjärnan i det blå,
är det så sången börjar som du sjunger på?
En melodi från förr,
nynnar, viskar i mitt öra.
Känner för en minut efter,
stänger av, på, av, på.
Undrar.

Ger allt det jag vill ha och lite mer,
känner du mig?
Du går på mig, trampar, stampar, springer
Men lyfter jag dej?

Som på en väg, en väg du vet som vi gått på förut,
En grusväg bort till denna världens slut.
Känner stenarna under dina fötter,
konturerna, de stilrena skarpa linjerna, detaljerna.
Allt det där dolda.


Asfalt.

RSS 2.0